Helsingborgs-Posten – 27 november 1866, sida 2

återse henne på balen i afton; emellertid antog han Extraordinarie Kammarskrilvaren etc. Rosenknopps proposition alt kasta elt parti keglor på den förträffliga banan i brunnsparken. Klockan var 4. Lätt och behagfullt stack den långsträckta giggen från bryggan vid badauset upp i vinden, passerade förbi Långörns dystra och hemlighetsfulla murar, nalkades Öster-Svartå; gjorde en lof förbi fästningen och föll sedan undan sunnanvinden inät Lärden förbi krutmagasinerne, Skatuddens ståtliga kasern och bortåt Vrakholmen. Ett valdt sällskap af to personer betraktade från de med skarlakanslargadt klade betäckta sätena i aktern af giggen det hvita glänsande perspektivet af Helsingfors, som här ute på fjärden i skenet af den sjunkande solen erbjöd en anblick, värdig hufvudstaden i ett rikare land, än det fattiga Finland. Närmast Laura Wern satt en elegant Esthländsk Baron, hvars på spelhusen i Wiesbaden ruinerade affärer möjligen väckt den oerhörda tanken på en mesaliance — med en half million. Måhända gör historien den ädle Baronen oralt, men så syntes det likval, alt dömma af den otvetydiga uppmärksamhet han standigt visade den anspråkslösa bourgeoisen vid hans sida. Visa-vis satt åter en alskedad Finsk militär, hvars ganska unga adel på intet vis befanns hinderlig för ett parti, som syntes egnadt att med ansenliga räntor oka hans mättliga pension och sälla honom i stånd att inköpa nagon större egendom i södra Finland, derest han ej föredroge all qvarstadna i Helsingfors och med sin lyx vida öfverträffa de små försök man der til dato sett i denna väg.