Helsingborgs-Posten – 24 november 1866, sida 3

Swarichanda. En man gift med en befwärlig hustru, kallare icke stessmindre efter gammal fer, henne för fin äva. En fpefänel fom lände tet husliga iörbåls landet, ytrare: Det bästa fom kunde hända den besledlige mannen, wore att bli ävelög. J Stockholms tagblad lästes nyligen följande aunons: 3 går borttappares 2 små nycklar häns gande på ett litet band emellan Jakohs och Catharina kyrkor,. En vit I nutelserperit gjorde för första gången en resa i Sweriac. hwars språt han ej förstod. På wägen fom ban förbi en landtbotyrka och gick derin jnst fom Kyrkoherden höll fotefogsförbör. Skiutsaren följte ockjj med. Den resance satte sig i en bänk och fert efter kom projten äfven till honom och frägade: Ein, mig, hwad är Gud?, Den resande fom ej förstor frågan, teg stilla, hwarföre prosten ånyo frågare: Owad är Gur? Då räckte sig stjutsbonten fram ech yttrare: Han är en tvyjf, wördig Brojt.