Utlandet. Orienten. Den officiösa Wiener Journ uttalar fig på följante fått om förhållandena i Orienten: Ehuru insurgenterna på Kandia dukat unter, tilltaga rock te symtomer, fom tyda på, att förhållandena i ODrienten längt ifrån inträdt i ett lngnande stadium. Att vet förhåller sig få är ide behagligt för veeuropeiska staterna, som behöfwa ro och ffy re för: wecklingar, som nödwändigt måste uppstå, om det kommer till allwarliga konflitter emellan Porten och ref; undersåter. Kalinettet i Tuillerierna har ide någon högre önskan än att den turliffa regeringen gör fina undersåter hwarje medgifwande, som deras wäl kräfwer, och att de mätte nöja sig med att i fred sörja för sina behof. England hyser samma åsigt, och vet är naturligt, att Österrike, fom är vet turtisla rikets granne, med uppriktig sorg och bekymmer måste betrakta hwarje försök att åftardtomma en wäldsam omstörtning af de bestående förs hållantena. Hwad fom å Wienerkabinettets fira kan ske för att på samma gäng gifwa Portens kristna undersäter en lyckligare ställning och upps rätthälla vet inre lugnet i Turiiet, skall blifwa gjordt med oegennyttig ifwer. Man har få myc tet mera stäl att hoppas, att de frerligt sinnade europeista magternas bemödanden skola wara till räckliga att bewara ven inre freden i Turkiet fom vet är klart, att hwarje tristen stat måste hysa bes tänkligheter wid att skrida till twäng och fiendtligbeter mot befolkningar, fom genom trosbekänneljens band äro få nära förenare med ren occidentala werlten. Jsynnerhet Österrite är i ven belägenvet, att vet, i händelse freden i Orienten skulle blifwa hotar, endast fan auwända allwarliga före ställningar, mild öfwertalning och wänskaplig bes merling. Unrer sterrikes spira lyda trofasta nas tionaliteter, hwilkas brörer befinna fig pa turkiskt territorium, och vet skulle, oafsert många andra giltiga fläl, wara eklokt och orättwist att ränta Teras berättigare national!ärsla genom ett fiendtligt uppträtante met de bej intare nationaliteterna. Unter te sednaste dagarne tar bestämd undervättelse inlupit från Belgrad om att Serbien önskar intaga en lika gynnsam stänting gent emot Turfiet, fom denna magt inrymt 2: Moltau-Wallachiet, och wi hysa vet hopp, att retta steg ide skall leda till förwecklingar. Regeringen i Konstantinopel bör lägga större wigt på att lefwa i ett sannt wänskapligt förhållande till ret serbiska foltet än på upprätthållandet af wissa rättigheter, t. er. rätten att hålla garnison i Belgrad, fom långt mera bafwa eu symbolisk än werkligt militärisk eller pos litisk betyrelje. Folket i furstendömet Serbien är allt för allt litet att funna göra anspråt på en fjelfitändig politist tillvaro, men å andra sidan dock alltför stolt öfwer fitt mångåriga bestånd, sin