Helsingborgs-Posten – 17 november 1866, sida 2

3 — — — m — Med detta barnsliga hopp dog den gamle. Lycklig han som fick lemna verlden innan Ch rislina slösade sin nåd och rikets skatter på gunst lingar: men då slumrade gamle Bo Ribbing sedan länge i sin grat uti Visnums kyrka. Han dog, 30 år gammai, år 1640. (l-Bl. (sLUT.) En dags verlingar. Finsk Novell. Två ting i lifvet äro outransakliga: ödet och qvinnohjertat. Tvenne gåtor äro olösliga: lyckans och kärlekens. Tolf toner i en skala, tjugofyra toner i ett alfabet uttrycka hela känslans djup och hela tankens rikedom. Men inga toner och inga bokstäfver förmå uttrycka den verld af skiftande intryck, som vexlar i en qvinnas bröst. Hvem, säger Sue, har någonsin mätit brädjupet af en ung flickas hjerta? Slundom ställer sig mannen upp: öfver sig sjelf och skådar från den stela höjden af sin reflextion ned i dalen af sitt hjerta. Derhöja sig mäktiga klippor omkring; han mäter dem efter den skugga de kasta i litvet. Der brusa