Helsingborgs-Posten – 15 november 1866, sida 2

Efter måltiden företogs skistet af lösöreboet efter fadrer. Gusjaf tog sig här makten osh myndigheten ingen af de andra baraen ville störa modrens sorg genom tvister. Desto mer obesvärad delade Gustaf qvarlåtenskapen efter sitt behag, tog sjetf det bästa och lät sina syskon få det som han sjelt tyckte sig kunna umbära. Slutligen kom frågan om hvadiBo skulle ha. — Bo? sa ie Gustaf: försmådligt. Min kåäre broder Bo är så lycklig, att han i alla lilsdagar måste herbergeras och födas af sin mor eller någon ulaf sina syskon, ty ingenting kan han bli... — Ej en gång ett falskt vittna, inföll svågern, Erland Kafla, som samma år fätt den vackra Märtha Ribbing till sin hustru, och som hästigast besvarat Gustafs hånande anmärkningar och äfven kunde det, emedan han understöddes af sin bror Gustaf, som samma dag blifvit förenad med Christina Ribbing, och hvilken nu äfven var närvarande. Begge voro tappra, häftisa man, och den fordne hoftjenaren måste vika för eit par bröder, som icke gingo några krokvägar, utan lätt kunde falla på den tanken, alt afvöra saken med svärdet. (Forts.)