En stum gosse. Vid Jultideu 1577 voro de flesta af Sven Ribbings barn samlade på fädernegården Fästeryd i Westergötland, hvars gamle egare och herre ett par månader förut hade dött samt under stor pomp och ståt blitvit begrafven i Gällaryds kyrkb. Den med sorgflor prydda vapenskölden var upphängd 1 koret, omgifven af den dödes fäderneoch möderneanors vapen. Blott vh gång förut hade barnen varit församlade hos föraldrarne, 15 barn och nästan lika-många barnbarn; men då sutto de alla kring det långa bordet och glammade i vänskap med hvarandra. Men nu voro många borta; döden hade afplockat en och annan ur syskonens led, och nu, då de åter samlades, var det ej till gamman och gladje, utan för all dela fäderncarlvet och tvista om hvad hvar och en skulle ba. Iluru skärande är ej en sådan strid mellan de närmaste, och buru skall icke en dylik kamp om mitt oc. ditt på föräldrarnes graf uppskrilvas i den stora boken? Vid detta tilifalle var det framför andra sonen Gustaf till. Svansö, som utmärkte sig. Redan i tadrens lifstid bade han betett sig på ett sält som gjorde, att fadren för alltid förvisade honom srån sitt hus. Den unge Gustaf blef nem