Helsingborgs-Posten – 13 november 1866, sida 3

——k—paded ; — Jag tycker jag vill minn as. — Det är en bra go se och en god arbetare som icke gör skam åt någon familj. — Nå val! — Näval, han begär Henriette till hustru. — Och ni har samtyckt! utbrast Raucourt bleknande. — Alldeles! En god man är någonting så vanligt, att man icke gifver honom afslag då han erbjuder sig. — Men er dotter? återtog den unge mannen darrande stämma. — Del ar just deri knuten ligger. Kan ni tånka er, vid första ordet satte hon sig att gråta. — Mamsell Henriette? — Och det är omöjligt att bringa henne till förnuft. Jag har sagt henne, alt Perrot är en vacker gosse, arbetsam och icke dum. Till allt svarar hon: det är sant! oci fortsätter så alt gråta. — Och hvarmed kan jag tjena er? — Jo, ser ni granne: min dotter hyser stor. aktning för er, Om ni sade henne, alt delta giltermäl är till hennes eget bästa, så har jag för mig, att hon saulle samtycka. — Ni vill således att jag skall tala med henne. — Ja, om det icke besvärar er allt för mycket. Ni finner, att vården om en ung flicka ingalunda ar en lätt sak och att jag gerna ser mitt barn under en hederlig mans beskydd, på det hennes framtid må bli betryggad. Gontran tryckte Gervais hand. — Vänta mig inne hos min tant; jag kom