Helsingborgs-Posten – 13 november 1866, sida 2

2jorde honom serskilt egnad till det arbete man anförtrott honom; det dröjde icke långe, innan Henriette högligen förvånades öfver resultatet. Gontran, uppmuntrad at det lyckade försöket, föreslog henne alt under hans ögon måla ett blad, för alt lära henne den method han följte. Den unga flickan samtyckte med tacksamhet; men efter ait hafva sett det, förklarade hon six besölva undervisning for att förvärfva denna lälla pensel, om hon ens någonsin kunde lyckas komma så långt. haucori föreslog alt bli hennes lärare, och redan påföljande dag togo lektionerna sin början. Delta slags praktiska kurs vidt tant Catrines sjukbädd upplifvade humöret både på henne, som nu börjat tillfriskna, och de båda sjukvaktarne. Gontran återfick genom arbetet sin lefnadslust och hade icke ens tid att tänka på sitt första beslut. Mot sin vilja den unga siickaus nodars betare, började han lyssna till och taga del hennes förslag. För hvarje dag inträngde hon djupare i denna rena själs förtroende och kända så småningom huru hans upprörda inre började lägga sig. Det var som om en ren fläkt uppfriskat hans blod, ett slags välvörande boröring, tack vare hvilket högmodet och egoismen gåsvo vika för mildare känslor. Han fick nu äfven öga för den unga flickans blyga skönhet; svafvaude bilder af tycka genomkorsade hans tanke, men utan att vinna fasthet: hans Ögon voro knappt halfoppna och ljusets timma var ännu icke slagen för honom. Emellertid var tante Catrines tillfrisknande fullständigt; sedan några dagar låg hon påklädd på sossan och slutligen förklarade läkaren att hon kunde gå ut.