Ä Helsingborg. Oresundsposten har på sednare tider roat sig med att widare fortsätta det jociala reformeringsarbete, fom få wackert, fast med få ringa framgång, pås börjades förlidet år genom försöket att förwandla handtwerksmästare till professorer och deras gefiller samt lärgossar till adjunkter och docenter. Nu är det bönderna, som icke längre få lof att wara bönder utan skola blifwa herrar. Wi hade icke ämnat att på något sätt inblanda of i ven ofruttbara disfusfionen rörande denna fat, såwida wi ej i Lunds Weckoblad funnit följande uppsats: Sevan Helfingborgs-pojien, till hwitten wi först wändt oss med vesfa rader, ide funnit skäl intaga dem — wi meta ide hwarför — anhålla mi om plats i vunds Weckoblad för nedanstående: För en rund tio sedan framtom ÖOrefuntå-poften mer ret löjliga förslag, att Handtwerksmästarne skulle ändra fitt urgamla namn och falla fig mer en latinsk term Projessorer, samt gesällerne lifaletes Adjuncter. Något annat skäl, hwarför en länge brufad benämning skulle utbytas mot en annan, funde herr Borg aldrig anföra, än vet fom nyligen stått att läsa i Orejundd-pofjten, neml. att Indus ftri-idfarne äro för samhället lita nyttiga och wigtiga personer fom herrar Academici. Men om verta förträffliga stäl skall wara gällande, böra ju alla för samhället nyttiga och wigtiga personer kallas Prosessorer och Atjuncter, åtminstöne böra wäl Kboar och Arrendatorer, hwilkas betydelse och wigt är fullt ut lika stor som Indujtriziofarnes, kallas Professorer, och wåra biträden — trängarne — Asjuncter. Men hwilkten winst skulle wäl hämtas deraf, att de särskilda yrkenas utöfware pä detta sätt antoge hwarandras namn? Märkwärdiat nog bar oc ingen enda tidning förordat herr Borgs förslag, utan hafwa samtlige redattioner, som brytt fiq om att nämna den kolossala dumheten, mot dets samma riktat löjets och satirens wapen. Dess uddar hafwa wisserligen egentligen träffat herr Berg sjelf och ide Helfingborgs attningswärda handtwertare, som ingen del haft i herr Borgs galna project. Men det är oförnekligt, att en liten vel af ätlöjet bod fallit — alldeles oskyldigt — på Iuvujftris irkarne i Helfingborg, hwilta än i en, än i en ans nan tirning förlöjligats i fin egenskap af Profeds sorer. Att hederlige borgare på detta sätt gifwits till pris åt allmänna gycklet, vet är herr Borgs skuld, hang och ingen annans. Nyligen har herr Borg giort ett försöt att på samma sätt göra Helfingborgs-traktens bönder löjliga i allmänhetens ögon. Han har neml. förelagit, att namnet bönder skulle afskaffas, och att vr alla skulle låta kalla of Herrar. Wi hoppas meklertid, att vet ide lyckas herr Borg att på detta ätt göra of till föremål för gycklet. Wi äro sönder och wi milja blifwa det. Den artis el, fom nyligen stått i Oresunds-posten unvertedtar f. d. bönder, och hwari Orefunds-poften bes ackas för fitt förslag, är troligen af Redattören jelf förfärrigad. Om någon tyder fig wara bättre in wi, derföre att han kallas herre och wi bönder, å akta wi den personens omdöme ide wärdt tre tyfwer. Gerna må hwar och en, jå wil grefwen om waktyojken, falla of ni. Wi kalla Honom hwad pi wilja tillbaka. Blifwer någon stött deröfwer, å må han blifwa det. Wi förklara således högtidligen, att mi bönder ro stolta öfwer att wara bönder och föratta allt itelwäsende, att wi helt och hållet ogilla hr Borgs örslag, fom envajt förtjenar att stratta åt, famt tt wi frånsäga mår orts aktningswärra bönder all el deri. Wi tänka på hwad och hurudana wi äro, te på hwad mi kallas. Herr Borg speciminerar enom tylika förslag jemmerligt illa för en plats i indstinget eller i andra kammaren — hwiltet fans ke warit meningen. Wi skulle gerna se, att flera tidningsredaktioner ille intaga denna mår öppna och rerliga förklaring. Bönder i Luggude härad. Med anledning häraf funna wi endast upplysa, tt ofwanstående förklaring aldrig kommit of tillanda och att wi sålunda om den swäfwat i i full mlig owisshtt, tills wi med förundran läste den mte ress kuriösa inledning i Lunds Weckoblad. Tesunteposten af I aår säger att den härleder sia,