de österrikiska officerarne kände terrängen och hvarje granat föll rätt. Många officerare föllo, och en stor massa hästar dödades eller sårades. Flera ambulanssoldater, sändes ner till batterierna och hade alltid, då de kommo tillbaka, på sina bårar, soldater, hvilkas sår i hast midt i elden blifvit förbundna; de fleste af dem syntes dock så bedöfmade, alt de icke kunde lida mycket. Så småningom tycktes den preussiska kanenaden blifva starkare, och de österrikiska batterierna emellan Dohilnitz och Dohalicha drogo sig högre uppåt backen: men kanonerna vid Mokrowencz stodo ännu på sina platser och preussarne hade ännu icke kommit öfver Bistriz. Nu rigtades emellertid många kanoner på Mokrowencz. Kl. 10 blef äfven det dervarande batteriet nödsakadt alt draga sig litet tillbaka. Under det denna kanonad egde rum, hade något artilleri blifvit fördt nedåt floden och sökt skydd mot elden bakom en backe. ÄÅttonde divisionen marscherade ner på venstra sidan af chaussecn och uppställde i skydd af backen sina kolonner till angrepp på byn Sadowa, under det 3 dje och 4:de divisionerna på högra sidan af vägen beredde sig alt storma Dohalnitz och Mokrowencz. Men något förr än dessa förberedelser biifvit träffade, utbröt eld i byn Benatek på Österrikarnes högra flygel, och 7:de divisionen stormade fram för att laga den. Österrikarne lato emellertid icke jaga ut sig ur lägorna. och för första gången under slaget kom det har till strid man emot man. 27:de regementet gick i spetsen för angreppet och störtade in i byns trädgårdar. De brinnande husen åtskilide de kämpande, som sände den ena salfvan efter den andra mot hvarandra genom lågorna; men det lyckades preussarne att komma omkring de brinnande husen, och i det de föllo försvararne i ryggen vungo de dem att draga sig tillbaka med förlust af många fångar. Klockan var 10, då prins Fredrik Karl sände genera! Stuhvapl åslad för att gifva o der om ett angrepp på gadowa. Dohilnitz och Mokrowenez. kolonnerna ryckte fram under skydd al blankare och nådde flodstranden utan stor förlust: men derefter måste de kämpa för hvarje tum de framskredo. Det österrikiska infanteriet höll broarne och byarne starkt besatta och gaf snabb eld på preussarne, så fort de närmade sig. Preussarne kunde endast långsamt framrycka utefier de smala vägarne och emot de af fienden hårdnackadt försvarade husen, och de sallvor, som foro in i lederna, syntes meja soldaterna ned. Preussarne sköto långt raskare än deras motståndare, men de kunde icke se alt sista; husen. träden och röken från österrikarnes salfvor dolde byarne. I lä häraf sköto de österrikiska jägarne blindt åt de h.ll, der de kunde höra att anfallskolounerna voro, och kulorna gjorde fruktansvärd verkan på preussarne i deras tätt slutna formation. Men dessa vunno efter hand bättre ställningar, om än längsamt och endast genom det största mod och uthållighet, ty de förlorade folk för hvar aln de ryckte fram och på sina ställen nästan betäckte de vägen med sina döda och sårade. För all hjelpa infanteriet rigtade då det preussiska artilleriet, utan att bry sig om fiendens batterier, sin eld på byarne och anställde fruktansvård förstörelse bland husen. Både Mokrowencz och Dohilnitz råkade i brand, och granaterna föllo hastigt efter hvarardra och med sorsarlig verkan ned bland de bi innande byarnes försvarare. Åfven de österrikiska kanonerna spelade mot det angripande infanteriet, men detta var nu skyddadt mot elden af husen och träden. (Forts.) miniieiiimmmmgggggggggggggggggggggg gT mn:7 333