TRIES 2 VV 1771 7777r)Utlandet. De som väntat sig a görande omedelbara reSultater, vare sig af fredlig eller hrigisk natur, af kejsir Nopoleons inblandning i den tyska striden, hafva blifvit gäckade. Frankrike har långt ifrån utvecklat den enoerai, som man haft skäl att vänta af det höga sprak, som fördes af de officiösa Pariserbladen straxt efter underrättelsen om Österrikes beslut att afstå Venetien. Det synes, antingen som om iutresset för Österrikes bevarande i sin nuvarande magtstallning i Tyskland, hvilket Napoleon Ill vid flera tillsallen betonat, plötsligt börjat svalna, eller som om man kommit till en annan insigt om lättheten för Frankrike att påtvinga den af kriget utmattade segraren sin vilja. Långt ifrån att synas utmattade, fortsätta preussarne vägen i ilmarscher mot sitt mål. Den ls5:de besatte de Ilnaym (Herwardt v. Bittenfelds arme), och från Bränn marscherar kronprinsens armå mot Lundenburg, föreningspunkten för flera jernbanor. Öslerrikarnes nordarmes högra flygel drager sig lillbaka mot Pressburg: den sodra armeen nådde tyskt område i lördags och säges skola koncentreras vid Gratz, hvi ket dock låter otroligt, såvida den verkligen ar ämnad att bilda karnan i den stora arme, som, förstärkt med de ånyo organiserade spillrorna ar nordarmern, skall möta fienden utanför Wien. Måhända är underrättelsen om, att Wien i en i lördags hålleu krigskonselj blifvit förklarad för en öppen stad, ett tecken till, att hulvudstadens försvar icke ingår i den nya kalttagsplanen, och att man beslutat välja en annan skådeplats för det sista, algörande slaget. liuru som helst, han det icke dröja linge innan de siendtliga armeerna ånyo mölas, och det kan derlöre icke annat antagas än all Frankrike uppgifvit all tanke på att åtminstone för ögonblicket blanda sig i kriget. Följden af det för titigas uppträdandet kan icke blifva fördelaktig för Frankrike och dess inflytande; för Osterrike har det varit än betänkligare, ty dess isolering har derigenom blifvit fullstandigare än någonsin. Ryssland, hvilket man hittills antagit luta åt Österrike, har vid venetiens aftradande till Frankrike känt sis som stunget af en orm och den ena gången efter den andra låter det nu med tonvigt tillkännagifva sin ovilkorliga neutralitet. Underhanalingarne mellan Frankrike och de krigsörande magterna fortgå dock ännu. De sägas dels röra sig kring det program, som skall tjena till grundval för freaspreliminärerna, dels kring en hvapenhvila på — tre dagar. Nonitören förklarar alla genom tidningarne meddelade formenta fredsvilkor, dem Preussen skulle hafva uppstallt, för uppdiktade och förmanar för öfrigt till tålamod. För öfrigt har det väckt uppseende, isynnerhet i Preussen, att Monitoren i samma artikel deklamerar öfver den gamla vänskap, som städse varit rådande mellan kejsar Napoleon och konung Wilhelm. Såsom det hufvudsakliga målet för Preussens politik måste anses Österrikes utestängande från allt inflytande i det nya tyska förbund, som skall upprättas, och som troligen kommer alt omfatta de flesta tyska stater. På någon mera vidsträckt annexion af ockuperade områden kan icke Preussen göra rakning, men nog bör det ändock finna sig tillräckligt belönadt för sina segrar genom att få sitt område arronderadt och utvidgadt till Nordsjöns kust samt genom hegemonien öfver Tyskland, hvilket just varit det aflagsna målet för Preussens sträfvanden alltsedan den store kurfurstens dagar. Då man