husen i tvärgatan. I en af dessa såg jag en vacker, brunögd och brunhårig ung dam, klädd i en liten sidenklädning, gå och syssla med blommorna. Jag hörde, att det var miss Julie Blossop, enda dotter och enda barn till Dr Blossop. Om aftonen, innan jag satte mig till mir toddy med Mr Huxham, gick jag åter genon hela huset med ett ljus i handen. Jag fann all lugnt och fullkomligt i samma skick som jag lemnat det på förmiddagen. Några Noddingtonare stodo fulla af nyfikenhet utanför min gatdörr, men straxt efter kl. 10 försvann den ent efter den andre; deras böjelse alt gå tidigt til sängs var starkare än deras lust att erfara, huru det skulle gå med mig. De gingo säker hem i den fulla öfvertygelsen, att jag skulle få en högst ohygglig natt; de ansågo sannolik äfven Mr. Huxham serdeles dumdristig, men ansågo väl, alt en massa ale beröfvat honom de lilla qvantum förstånd, hvaraf han annars var besittning. (Forts.)