Helsingborgs-Posten – 19 juli 1866, sida 2

måste visserligen tillstå, alt åtskilliga hyresgåster tid efter annan försökt att bebo huset men inom kort uppgikvit försöket och flyttat bort i hast. Det tjenade ju till intet, att han berättade mig hvad de hört eller sett, eller rättare hvad de sade sig hafva hört eller sett, ty han kunde ju icke veta, hur mycket deraf som var sannt. Han kunde försäkra mig, att han sjelf aldrig hade sett något och hvad han trodde sig hafva hört var måhända icke annat än inbillning; ty inbillningskraften spelade en stor rol öfver allt der det var fråga om spökeri. Allt hvad han kunde såga om den saken var: han bade i komission alt hyra ut huset, och egaren hade befallt honom att hyra bort det till en nästan endast nominel hyra, för vecka, månad, år eller: flera år, kort sagdt, egaren ville hyra ut det till hvad vilkor som helst. För huru lång tid önskade jag hyra det? Jag tog det på en månad på försök. Då jag gick bort från Mr Mumford mötte jag en korpulent, rödbrusig, äldre herre, med alldeles hvitt hår, svarta ögon och ögonbryn. Han bar en rund, bredskyggig hatt, men var för öfrigt hyggligt klädd, med en styf hvit halsduk och en svart, ända till halsgropen igenknäppt rock,som lät hans fylliga figur framstå i skarpa konturer. Jag länkte at det antagligen var sockenpresten i Noddiagton, men han föreställdes mig som Dr Blossop. (Han lät kalla sig och kallades i allmänhet af folaset i Noddington för doktor; men jag upptäckte sedermera, att han trots sin titulatur praktiserade både som läkare och apothekare.) Han tilltalade mig på ett hjertligt och före