Helsingborgs-Posten – 19 juli 1866, sida 2

de så någon annan bostad, så ville jag skapa den i AIlvita lljorten-, trots dess gengångare och ljuskronekrok i stora salen. Min ständaktighet verkade omsider på Mr Huxham; han började nu i en något drucken ton att lofprisa milt beslut och uppmuntra mig att hålla fast dervid. Han följde mig bort till Mr Mumford, en prokurator, som hade i uppdrag att uthyra livita lljortenk. Mr Mumford visade sig mycket förekommande. Han bodde i f. d. gistgitvaregärdens ena flygel, och i den andra bodde Mr Hardmann, en f. d. maltsabrikant. Mr Mumford var mycket öppenhjertig. Han medgaf, att huset hade och i många år haft ett dåligt rykte om sig. Folk berattade många historier om det, men det låg visst mycken öfverdrift i dem. Mr. Hardmann, som bebodde andra flygeln, hade aldrig klagat öfver naltligi oväsen eller dylikt. Jag erfor sedan, att Hardmans bostad genom en tjock brandvägg var skiljd från migtelpartiet, och att han dessutom sjelf var alldeles stock döf. Jag frågade Mr Mumford, om han aldrig sjelf hört något eller blifvit oroad af spökeriet. Mr Mumford kunde icke säga, att han låtit sig oroas af hvad som passerade i nabohuset; men han kunde icke annat än medgifva, att han emeilanåt, fast med langa mellanrum, hade hört ijud, som han haft svårt att förklara. Men hvad hade det alt betyda; i gamla hus hörde man alltid många slags oväsen; väggarne slogo remner, knastar sprungo ur golfbraderna och möblerna knakade. Han lät emellertid icke på minsta vis störa sig af dessa ljud i silt vanliga lefnadssätt, han gick till sängs och sof lika godt som vanligt, utan att bry sig om dem. Han