Helsingborgs-Posten – 17 juli 1866, sida 3

Bygges här nya hus i Noddington? frågade ag. Han berättade mig att något nytt hus icke blifvit bygdt i Noddington så långt tillbaka som han kunde minnas. Det var sålunda tydligtvis icke någon stad, som var stadd i tillvext. Han upprepade dessutom äfven detröda lejonets uppgilt, att icke något hus kunde fås att hyra. Åtminstone, tillade han, icke något hus som man kunde vara betjent med. Denna sista anmärkning gaf anledning till ytterligare förfrågningar å min sida, och omsider kom jag till det resultatet, att det verkligen fanns ett ledigt hus i Noddington, men att det icke var någon eftersträfvansvärd boning, då huset hade ett elakt rykte om sig; kort sagdt, det hette, att der spökade. Nå, sade jag till mig sjelf, det börjar klarna en smula. Ett hus der det spökar är just en passande bostad för en ung läkare och kan bidraga till att i en hast göra honom känd. Jag mäste naturligtvis börja med en lycklig kur, det vill säga: få bugt med spökeriet; på detta sätt vill jag alltså straxt utmärka mig och skaffa mig ett namn här i Noddington. Jag var icke rädd för spöken. Vi hade ofta på Middlesex hospital talat om denna sak men alltid stannat vid, att alla spöken förskrifva sig från en förderfvad mage och kunna fördrifvas med milda, magstyrkande medel, i förening med sträng diet och tillbörlig hänsyn till de allmänna reglorna för helsans bevarande. Hr Huxham började få deltagande för mina