Helsingborgs-Posten – 17 juli 1866, sida 2

nat än en stor y, ekuru bden tyckte om att kallas stad och bar detta namn i geograsier, resehandböcker och lokala topografiska verk, förmodligen derföre alt två, tre gamla kärringar hvar lördag brukade taga sin plats på storgatan med fruktbord framför sig och behagade kalla denna dag för torgdag. Der lefde ännu en sägen om att Noddington i den längesedan försvunna ante-jernbanliga deligenstiden varit en stad af betydelse såsom belägen vid hufvudlandsvägen till en stor fabriksstad. Men enjernbana hade ledt trafikens ström i en annan rigtning och låtit Noddington ligga der oberördt af den nyare tidens lif; dess vagnshjul och posthästar tillhörde nu en förgången tid; den hade sjunkit ned till en stor by midt i en äkerbrukidkande trakt; dess förbindelser med fabriksväsendet hade alldeles upphört; den hade så att säga dragit sig undan affärerna, utan att just taga med sig något siort kapital. Jag tänkte emellertid som så: folk måste komma till verlden och gå ur verlden här som annorstädes vid sådana tillfällen är en läkares närvaro nödvändig. Till och med Noddington kan icke vara så ociviliseradt, så blottadt på all känsla för det passande, att det helt och hållet skulle kunna undvara en läkare; öfverallt, der det finnes ett är så litet samfund af menniskor, måste det vara något alt förtjena för en läkare. Just i detsamma som jag kommit till detta resultat af långt eftertänkande, kom en liten vindpust, som gjorde alt jag vidgade mina näsborrar. Präktigt !l, utbrast jag. Det finnes en öppen, stinkande grop någonstädes här i Nod