Helsingborgs-Posten – 14 juli 1866, sida 3

de: köp dig en praktik för dem. På detta råd svarade jag med några mindre eleganta uttryck, ty detta förslag föreföll mig rent ut dumti det var klart, att rådgifvaren aldrig varit i predikament att oförmodadt få ett ars. Skulle jag med ens skilja mig från alla mina femhundra pund och i utbyte få — hvad? En praktik? Jo visst, det kan man tro! Sannolikt icke annat än ett ledigt mottagningsrum, tomma flaskor, en mahogniskänk med många messings knappar, föreställande handtag på imaginära lådor, allt lysande framstäldt i tidningsannonser och bekräftadt medelst falska böcker och patienter. Nej tack, hvad jag nu än skulle göra med milt arf, icke kunde det falla mig in att vräka bort det genom att köpa en s. k. praktik. Jag beslöt alt se tiden an och tänka närmare öfver hvad jag borde göra ; härmed gick någon tid och ungefär hundra pund. Jag hade aldrig förr haft någon aning om, att det kunde vara så dyrt att se tiden an. Åädtligen beslöt jag att nedsätta mig på ett elJer annat ställe och sjelf skaffa mig en prakvik; men hvar skulle jag nedsatta mig? Jag vände mig åter till mina vänner. En föreslag ett ställe en annan ett annat. Hvad tyekte jag om Bermondsye? Whitechapel? Hoxton? Der måste ovilkorligen vara något att göra för en ung, driftig läkare. I dessa distrikter skulle säkert ingen brist vara på patienter. Men hvilka voro utsigterna till honorarier? var min fråga. Svaret ljöd icke mycket tillfredsställande. Derefter bad man mig forsöka Mayfair, Tyburnia eller Belgravia; jag skulle hyra ett stort hus och köra som en rasande upp och ned for gatorna i en gul två