tion, hwarom den tiden så mycket talades och willen många ansågo wara i beredskap redan wir ondonerkonferensens öppnande. Nu är fituatios en en annan, och Frankrike fan undwara Eng: inds allians för ett krig med Preussen ensamt, till och med om Rysstland blantar sig i stricen. sterrike är wisserligen slaget och det har ide godt m inre hjelpkällor, genom hwilka det hastigt kunde omma på benen igen, men det har dock annu en vme, fom ide är slagen, och i förening med Frautite bildar det en fruktanswärd militärmagt, fult I ouxen Ryssland och Preussen. Utgången skall jnart vara gifwen; diplomatien får wingar i tider som essa. Hwad man närmast kan afwakta är resulatet af Napoleons kommunikation med England ch Ryssland, til hwilka han hänstjutit Preussens ortringar och synes hafwa irällt ett ironistt: hwad ycks? Att döma af tonen i den ryska såwäl som en engelsta pressen, förestär ide Preussen något ;odt; men emellan det skrifna orret, i synnerhet i idningarne, och handlingen är fom oftast ett stort swalg. Times, det stora oraklet i City, säger: ord Stanley har fnappt emottagit utvifesportz följen förrän omständigheterna gifwa honom tills fälle att lägga fin betänksamhet och fin ombdömesfraft i dagen. Den franske kejsaren fan swårligen fortsätta fin mätling utan att angående densamma wända fig till England. Om wi äro riktigt uns derrättade, har kejsaren redan uttalat den önskan, att wi måtte förena wåra mwänffapliga fträf wanden med hans. Wi hoppas, att lord Stanley, om man begär att höra hans mening, ffall uttala den med den rätta bliden på den swåra ställning, i hwilken de magter, till hwilka han skall wända sig, befinna sig, och att han skall träda upp med den myndighet, fom är nödwänrig för att blifwa hörd. Det uppseende tilldragelserna i Böhmen wäckt är naturligtwis oerhördt i alla länder. I Frankrife, få påstås åtminftone från prensfift fiva, är afund mot Preussen den förherrskande känslan, och fransmännen skola ide finna fig fullt tillfreds ställta förr än deras wapen tillkämpat fig en fe ger, fom öfwerglänser Sadowa, liksom detta nu öfwerglänser Solferino. Underrättelsen om Benes tiens afträdande och kejsarens mäklarekall werkade naturligtwis lyftante, hela Paris genljöd ju af jubel oh alla gator strälade i festlig belysning, men på botten af denna oreflekterade entusiasm låg mera aningen om kommande segrar än glädje öfz mer utsigterna till en snar fred. Och sätert är, att ju högre det segerrusiga Preussen spänner sin båge, desto djupare fall behofwet göra fig gällanre i Frankrike att redan i födseln qwäfwa den uppe stigande rivalen. J England har intrycket warit något blanrapt. Före krigets utbrott woro foms patierna på Österrikes sida. Preussens stora feg: rar hafwa emellertid wäckt till en början en djup respekt, fom synes wara på god wäg att taga lof: wen af sympatien för Öfterrike. Man fe blott på Times, Englands opinienstermometer. Tidningen förebrär Österrike skarpt, att det icke wändt sig till tonung Wilhelm direkt, fom en tyst till en tysk utan i stället påkallat en fremmande potentats mäkling. Denna hållning, få perfiv och kortsynt — hwem met ide, att Oiterrife genom att lägga sitt öde i Preussens händer öfwerlemnat sig sjelft åt bödeln? — har emellertid wäckt de Bismarckska organernas bifall. Efter att i många år hafwa nedsudlat allt hwad engelskt heter, hör man dem nu plötsligt prisa Engelsmännens opartisthet och wishet. Petersburg den 7 Juli. Från Wien berättas under den 6:te, att den preussiska armeen i slaget wid Königgrätz lidit sådan förlust, att den egentligen är ur ftånd att fortjätta triget. Debatte har ur wäl underrättad källa erfarit från Paris, att marskalk Forey är afjäud till den prensfiftelonungens högqwarter för att underhandla om wapenflillestånd. Frankrike har lategoristt fordrat af de lrigförande magterna, att de ftola gå in på ett wapenstillestånd. Petersburg den 9 Juli. 5,000 italienska friwilliga angrepo i går österrikarnes ställning wid Montefuello men slogos tillbaka med en förlust af 500 döda och sårade. J dag war en fem timmars DA —ss—ss—n——k-k ——