att sofva och drömde om en stor, blankpolerad messingsplät, på hvilken stod mitt namn i stora svarta bokstäfver med M. R. C. S. under. Jag vaknade upp igen till den nakna verkligheten; många år måste förflyta, innan en sådan plåt kunde blifva min. Jag hade ingen förmögenhet och kunde alltså icke köpa mig in i en praktik; ville jag försoka sjelf skapa mig en sådan genom att slå mig ner på ett eller annat ställe, så utsatte jag mig för att dö af svält, innan jag nådde milt mål. Jag kunde måhända hoppas att få en lönande medicinsk anställning ; men hoppet härom var icke mycket värdt. I brist på annat måste jag söka blifva amanuens hos någon praktiserande läkare, hvilket icke i och för sig var mycket inbjudande och endast lemnade föga utsigt till att snart få en messingsplåt med eget namn på, Ju mer jag tänkte derpå desto mera förekom mig denna messingsplåt som verldens största välsignelse. Längre fram i lifvet har jag emellertid erfarit, att icke allt som glimmar är guld och att en blankpolerad mes ingsplåt med ens egetnamn på icke ovilkorligen är lika tydigt med välstånd och lycka. Jag satt och grubblade öfver min ställning och hade ingen aptit till min frukost. Då kom postbudet med ett bref till mig. Det underrättade mig om en gammal ogift tantes afgång med döden, såsom lindring i min billiga sort tjenade ett meddelande att hon i sitt testamentefterlemnat åt mig fem hundrade pund, uta alla afdrag eller afgifter. För att förebygga all skadliga verkningar af dessa underrättelser, ble jag sjelf min egen förste patient, i det jeg hel och hållet utan hänsyn till föregående afton