GREFVINNAN bBRIUXOLE. Af Mery. Kapitlet I (Forts. fr. n:o 738.) — Känner du dig nog stark att återvända till staden? frågade Pallavicini. — Ja — men hvad halva vi nu i staden ait göra? ... Allt är förloradt . . . se huru solen jenPade går upp, huru hela naturen fröjdas; jag har denna morgon i drömmen hört lärkan drilla. Gud låter oss arme dödlige alltid vara föremal för dylika ironier ... Uvad har naturen alt gora med min olycka? Om den skulle kiäda sig i sorgdragt för hvarje menniska som liuer, skutle den alltid vara så klädd . . . Godt, godt. kläd dig i azur och guld, du sköna itaRenska nimmel; det lindrar dina barns smarior. Jag tror. att vi nu kunna gå tillbaka, inföll Pådlavicini lugnt. — ha! du är af marmor, likasom villan du låtit bygga ... Har du någonsin älskat? — llandrade ganger men aldrig säsom du. tar du älskat qvinnor, som visat dig sin kärlek och ändock gilt sig med andra ? — Ja visst — Nå väl, hvad har du då gjort? — Jag har tröstat mig. — Det är besynnerligt; dina ord gifva mig