Helsingborgs-Posten – 10 juli 1866, sida 3

Dessa voro hans första ord. Han kastade utåt fältet förvirrade blickar och kysste Palavicinis händer, som han fuktade med sina tårar, derefter, pekande med fingret på den blodiga gräsmattan, smålog han biltert och höjde ögonen mot himlen med ett uttryck, som endas! stora själar kunna gifva åt sitt ansigte i ögonblick af den djupaste förtvislan. (Forls.)