J ett i måändags hållet krigsräd i Wien beslöts, att erkehertig Albrecht skall gå angreppswis tillwäga i Jtalien. Den 3:dje öfwerskredo österritarne Mincio och ryckte fram mot Montechiaro. Ofters rikarne hafwa äfwen wisat fig framför Rocca deAufo wid Jdrosjön. De ötterrikiska nederlagen hafwa befästat italienarnes tro på deras natios nala sak. J onsdags hölls ett geheimestatsräd i Tuillerierna. Från Berlin har man officielt följande detaljer om slaget wid Sadowa: Prins Friesrich Carls arme war redan fl. 8 om morgonen ensam imvedlad i striden och måste emot en stor öfwermagt uthålla en hård dust, hwilken den med hela fin kraft bestod. Oaktadt kronprinsens arme befann sig långt frän walplatsen, lyckades den dock att gifwa utslaget genom att i rättan tid gripa in i striden och medelst ett angrepp på österrikarnes hör gra flygel skaffa preussarne en glänsande seger. Följande intressanta skildring af slaget wid Custozza lemnar Köln. Zeit:s korr. wid italiensta armen: Man hade öfwerenskommit, att ett ane grepp af hufwudsjtyrkan under Lamarmora wid Villafranca och ett af Cialdinis åtta divisioner mid Mantua samtidigt skulle ske. Utaf hufmwud styrkan hade redan första armskåren under Durando och en stor del af den tredje under Della Rocca gått öfwer Mincio; Bixio hade med 7:de vivifionen af tredje avmefåren besatt Villafranca, medan prins Humbert framträngde på högra fivan till Povegliano och general Cerale på den wenstra till Ca di David och Dossobuono. De öfriga tivisionerna woro uppställda trappformigt emellan Billafranca och Valeggio sålunda, att general Sistori höll sistnämnde stad besatt, under vet att goneras lerna Cugia, Pianelli, Brignora oc) Gavone ocfus perade mellanliggande terräng. Ware sig för att erhålla bättre underrättelse om österrikarnes ftällning och styrka, hwarom man ej tycktes ha före skaffat fig nödiga upplysningar, ware fig af egen drift eller slutligen till följd af rirett orrer från generalstaben: nog af, redan den 23:dje anordnade general Durando en stor rekognosering, fom tog fin början följande dagen kl. 1 på morgonen. Prins Humbert begynte rycka from, men fåg fig plötdligen stå midtemot en öfwerlägsen österritisk styrka, som gjorde allt för att omringa honom. Han fattade hastigt sitt beslut, lät sin styrka formera tarre och emotstod med lika mycken ihärdighet som fördel österrikarnes upprepade anfall, till dej general Bixio ilade från Villafranca till hand bi stånd. Begge höllo fig sedan hela dagen tillsamman och deras motstånd lyckades få mul, att ie icke förlorade en fotsbredd terräng. Förgäfwes gör österritiska kavalleriet de mest lysande bocker, för: gäfwes framtränga uhlanerna ända till italienars nes batterier, både Bixio och prins Humbert taga sabeln i hand och, stridande som menige soldater, lifwa de sina bataljoners mod. Striden war het och stod länge oafgjord. Bersagliererna gjorde under af tapperhet. Artilleriet tillwann sig medelst veg kallblodiga hållning hela armens beundran; soldater af alla wapen, utmattade af flera dagars marsch, stodo alltifrån morgonen emot fienden utan att erhålla den minsta föda, ej en gång en dryck watten att släcka den brännande törsten med och slogos med ett mod, som ej nog kan lofordas. Emellertid tillbakakaftas general Cerale, fom på wenstra sidan företager samma manöver som prins Humbert och som tyckes ha warit lika illa unvers rättad som denne, af en betydligt öfwerlägsen styrka till höjderna wid Lomnea-Campagna. Striren blir nu allmän. Alla ofwan uppräknade divisioner deltaga deri. Man finder adjutanter till Cerlungo för att meddela Lamarmora: att den stora refoys noseringen håller på att antaga större omfång och betydelje: här är frågan om ett flag, fom ide får förlorad. Misstrogen ristar öfwergeneralen på hufwudet och säger: Det är blott kanonerna wid Peschiera, fom tilltännagifwa att wåra trupper ryckt fram till Verona. Lamarmora tror icke att situationen är allwarlig, medan österrikarne, fom digt utblottadt på trupper. Regeringen är flyttad till Pilsen. J La France meddelas officielt från Florens: