Article Image
pavilloner. Balen hade börjat ester processionen, dansens yrhet skakade redan det, harliga palatset, detta mästerverk af marmor med sina luftiga trappor och präktiga pelare. Van-Dyck slödde sig mot palatset Serras mur och stod såsom tillintetgjord i betraktelse. Han led af denna koustnärens smärta, som intet tecken, intet, ord, intet språk är i stånd att uttrycka af denna smärta som naturen så grymt uppfunnit, för all straffa sina utvalda efter de gåfvor, som den slösat på dem och som så dåraktigt afundas dem al den dumma massan, som icke lider.

7 juli 1866, sida 3

Thumbnail