Helsingborgs-Posten – 7 juli 1866, sida 2

En tilldragelse på hafvet. (Forts. fr. n:o 76.) I hela skeppet herrskade samma oordniag. innan vi gingo upp, besökte vi lastrummet och underdäcken. Krut, proviant, vapen allt låg i lastrummet uti vattnet, och ingen lefvande varelse syntes; men öfver våra hufvuden förnummo vi elt oredigt och sällsamt sorl. Luckorna stodo öppna; vi stego upp, med pistolen i den ena handen och sabeln i den andra; men så snart vi satte foten på fördäcket, voro vi nära att qväfvas af en pestartad stank, och den rysligaste anblick mötte oss. Ungetär 80 olycklige lågo utsträc ta med händer och fötter sastnaglade vid däcket; deras förskräckligt utmagrade och till fullkomlig förruttnelse öfvergångna kroppar voro redan till hälften förtärda af en otalig mängd maskar och stora råttor, hvilkas skri och sprattlande förorsakade det sällsamma larmet, som vi hade hört under däck. En af dessa sjömän, som syntes hafva varit skeppets kapten, var på samma sätt, men i stående ställning med händer och fötter fastnaglad vid stormasten. Nära, men så att han ej kunde räcka dit, hade man, förmodligen af ett förskräckligt hån, fäsiat ett fat med skorpor och ett annat med sött valten. Kroppen, hvilkens bröst var genomborradt af vår kaptens kula lutade sig framåt liksom han hade försökt att lösslita sig, för att räcka faten. Att dömma af alla likens magerhet, hade besättningen sannolikt blifvit lefvande fastnaglad, och sålunda dött af hunger. Kaptenens ben voro ända upp till knäen förtärda af rålterna, och knoterna lågo bara framför.