Helsingborgs-Posten – 7 juli 1866, sida 2

Borgareklassen höll sig i sidoskeppen och folkmassan trängdes vid hufvudingången, i vapenhuset och i sidodörrarne. Ingen hade kommit för att bedja; den religiösa festens drottning hette grefvinnan Brignole. Det var svårt att upptäcka henne, under det hon låg knäböjd sramfor altaret, men då hon steg upp och kaSstonde tillbaka sin slöja vände sig ett ögonblick emot folkmassan, då höjde sig ett mummel af beundran i hvalfvet på samma gång som tonerna i den gregorianska sången, och man kunde icke säga om lofsången uppstämdes till hennes eller den heliga jungfruns ära. Det var den 15 Augusti. Man såg äfven några steg framför rampen till det allra heligaste en ung man af en mycket. ovanlig figur, utseende och krophsställning. Han var hvarken klädd såsom signor, borgare eller köpman. Han hade en egen fantasidrägt afsilke och svart sammet; hans ansigte var blekt, en svart mustach krökte sig öfver hans läppar; elt spetsigt skägg föll ned från hans haka. Han knäböjde icke, bad icke, satte sig icke ens. Han betraktade oafbrutet den sköna grefvinnan med mycket besynnerliga blickar. Han stod orörlig stödd mot en pelare; då man såg honom så, skulle mnn kunna tagit honom för en staty fastsatt vid en af pelarne i domen Saint-Laurent. Denne unge man var målaren Van-Dyck. Först då de fladdrande fanorna och baneren börjado röra sig framåt öfver åskådarnes hufvud ifrån det aldra heligaste nio utåt hufvudskeppet och då den heliga jungfruns staty af silfver, buren af fyra sjömän från jakten Doria trängde fram genom massan, tycktes han få Kf,