Helsingborgs-Posten – 7 juli 1866, sida 2

GREFVYINNAN BRIGNOLE. Af Mery. Kapitlet I. Staden Genua hade uppstigit med solen, en af dess vackraste dagar, för alt närvara vid grefve Brignoles bröllopp. I hamnen var allting tyst, kajen vid ÅSanct Christophers4 springvatten låg öde; galerorna slumrade på det stilla och blåa vattnet, hvari framsidan af palatset Doria återspeglade sig. Allt bulier, allt stoj hade ringat sig tillsamman kring via San-Luca; hela menniskomassor, som samlats i trakten af del Banchi, drog sig nu emot San Lorenzo, kathedralen, fylande de trånga och krokiga gatorna som qväfvande ringla sig kring denna härliga göthiska byggnad af svart och hvit marmor. Genuesiskorna äro sköna, men grefvinnan var skönare än en Genuesiska: hon var aderton år gammall: aldrig såg man på en lika skön panna vackrare svarta lockar än hennes, en klarare mera genomskinlig färg på ett mera engellikt ansigte: hon var född i Italien vid en tidpunkt då Italien egde massor af qvinnor värdiga al vara modeller för artisterna, dess söner. Grefve Brignole, genom slägtskap förbunden med samiljerne Durazzo och Doria-Tursa, hade på strada Balbi låtit uppbygga ett palats, vardigt den förtjusande qvinna han gille sig med. Kyrkan Saint-Laurent glimrade af ljus; hela adeln som utgått från sina marmorpalalser, uppfyllde skeppet af kyrkan och det aldra heligaste.