Helsingborgs-Posten – 5 juli 1866, sida 3

vi uppgiga något segel för att kunna för blifvai skott håll. Det skarpa kanonskottet förblef obesvaradt. Kaptenen riktade nu kikaren på den på skansdäcket gjorda öppningen ... och plötsligt målade sig en stor förvåning på hans anlete. Hvad! sade han, äro de döda. Se nedvi! foten af stormasten! bad han löjtnanten, i det han räckte honom kikaren. ÄUr kapten! sade denne, 4jag ser två elkr tre man ligga på däcket och en annan stå stöd mot masten; men de röra sig icke. Hola! skepp, hola! Ingen rörde sig. Kaptenen tog en karbin lade an på den mot masten sig stödjande mannen och sköt . . . . Mannen rörde sig litet framåt, men förblef stående. Mine herrar, sade kaptenen, under det han nedlade karbinen på skansdäcket, vi måste betrakta detta på närmare håll. Flinkt ut med en slup i sjön samt tolf man och en officer! Matroserna dröjde. Vidskepliga erinringar hade bemäktigat sig deras sinnen. kn gammal högbätsman brummade nästan obegripliga ord, ibland hvilka jag dock kunde urskilja orden -den flygande Holländaren. Drifver ni gäck med mig ? sade kaptenen. Vet ni icke, så väl som jag, att den flygande holländaren endast. färdas i goda Hoppsuddens farvatten ? Ja det är sannt, sade hela besattningen.