Helsingborgs-Posten – 5 juli 1866, sida 3

Utlandet. Att det varit Preussarne. som hemfört segren i drabbningarne den 27:de och 28:de är nu utan allt tvifvel. De båda armeerna under kronprinsen och prins Fredrich Carl hafva verkställt sin förening vid Gitschin, just den punkt, Benedek valt till utgångspunkt för sina blifvande operationer. De förenade armeernas högqvarter var 1 mådags i Gitschin, dit konung Wilhelm anländt samma dag. Ehuru äfven den 29:de och 30:de träffningar förekommo — träffningen den 30:de synes hafva rört sig kring Gitschin, hvilken punkt försvarades af 1:sta österr. arn.6korpsen jemte sachsare —, om hvilka man ännu ingenting närmare känner, så vet man dock nu ofsicielt, att österrikarnes hela förlust i slaget mot kronprinsan utgör 25,000 man och i slaget mot prins Fredrich Carl 15,000 man. Följderna af nederlaget kunna blifva svåra för österrikarne, ty utsgtierna för preussarne att segra i den stora hufvuddrabbning, som inom kort måste levereras och på hvilken det slutliga afgörandet hänger, var väsendtligen beroende af den nu försiggängna operation, genom hvilken de båda armeerna förenades. Under alla omständigheter måste Benedeck ändra sin operationsplan, på hvilken så högspända förhoppningar blifvit gjorda. Det heter dessutom, att deseriionerna af italienare börja blifva talrikare, och att en fullständig panic råder i Wien, samt slutligen, hvilket är det värsta i fall det bekräftar sig, att ett uppror utbrutit i Ungern. Köln. Zeit.s innehåller följande berättelse från Reichenberg af den 23:de Juni: Den seger, som, våra trupper i går och i dag tillkämpat sig, är utomordentligt glänsande. Den 51:ie armekorpsen (af kronprinsens arme vid Skalitz) utmärkte sig isynnerhet oci sprängde slutligen helt och hållet 6:te och S:de österrikiska armåkorpserna; men också led den härvid en sörlust af 1,500 döda och såra le. Gardeskorpsen. som hade en förlust af 1,200 man, kämpade likaledes förträffligt, och slog efter en hård dust den 10:de armekorpsen (Gablenz) fullständigt på flykten. En fången österrikisk officer har berättat att Gablenz slutligen red som en förtviflad in i det tätaste kulregnet och uppmanade sina soldater att gå på med bajonetten, men förgäfves; gardesregementerna drefvo allt tillbaka med tändnälsgevärens mördande eld. Generalen sjelf lär vara sårad. De preussiska trupperna hafva säkerligen under de två sednaste dagarne tagit 20—30 kanoner och 6—7 fanor samt gjort 6—7000 fångar. Ofvanstående berättelse sysselsätter sig förnämligast med den schlesiska armen under kronprinsen; om prins Friedrich Carls strid med österrikarne, innehåller den preussiska Staatsanzeiger följande skrifvelse från hufvudqvarteret Munchengrätz, den 28 Juni om aftonen kl. 10: Armeens uppgift bestod i dag i att öfverskrida Iserlinien och tränga fram 1 rigtning af Mänchengrätz, en uppgift, som blifvit lyckligt löst trots den tryckande hettan, som i hög grad försvåra se truppernas marsch. De kejserliga sökte att hindra armeens framträngande men kastades överallt tillbaka. I trakten af Mänchengrätz, der österrikarne uppbränt bron utspann sig en häftig drabbning, i hvilken infanteri och artille