Helsingborgs-Posten – 3 juli 1866, sida 3

das af sin väns erfarenhet; en beständig omvårnad, en outtröttlig vaksamhet eldade honom för sia pupills lycka. Marie hade beundransvärdt motsvarat Karadecs bemödanden; nu 21 år fyllda, ansågs Marie Härmier af alla såsom ett fulländadt ungt fruntimmer, och många friare hade redan anmält sig. Emellertid hade den fordne kaptenens ansigte med hvarje dag allt mer fördystrats; i stället för att, såsom han varit van, söka Maries sållskap, som en angenäm förströelse efter dagens mödor, sökte han nu ensligheten. Mamsell Hermier kunde icke undgå att af dessa tecken misstänka att någon olycka träffat honom, att någon spekulation misslyckats. Efter att hafva väl öfvertärkt saken, inträdde hon en morgon i sin förmyndares arbetsrum. Ni synes förvånad öfver denna tidiga visit, min gode vån, säger hon till honom. Men tiden och stället passa fullkomligt, ty jag ville tala med er . . . om affärer. Om affärer! upprepade Karadec med rörelse. Ja min gode vän, fortfor Marie och tog plats i en fåtölj bredvid sin förmyndares byrå. Det är väl endast 8 dagar sedan jag blefmyndig, men på dessa 8 dagar har jag förändradt mig mycket. Ni har alllid behandlat mig såsom elt barn, men då jag nu en gång blifvit myndig, vill jag visa er att jag förstår mig på affärer. Min döende fars sista vilja var, att hans del af huset Hermiar Karadecs kapitaler, som utgjorde en stor del af min förmögenhet, skulle till dess jag blifvit myndig qvarstå i er vård