Helsingborgs-Posten – 3 juli 1866, sida 3

om hjelp af två brigader, under hvilkas skydd den skulle kunna bivuakera, emedan den eljest icke voro i stånd att kämpa. Den 28:de och 29:de uppnådde preussarne ännu betydligare fördelar. Armkorpsen Gablens är fullständigt upplöst. Österrikarne hafva förlorat 20,000 man, 20 kanoner, 5 fanor och 2 standarer.Om man följer rörelserna på kartan, så finner man lätt, alt preussarnes operationer gå ut på all i rigtningen af Josefstadt förena de båda från Sachsen (Fredrich Carl) och Schlesien (kronprinsen) inryckande preussiska armeerna. För att hindra detta hade Benedek framskjutit tvenne armåekorpser, som hvardera bestodo en strid med fienden, den ena vid Trautenaw och Nachod, den andra vid Munchengrätz, och den 28:de trodde han sig fullständigt hafva lyckats i sin afsigt. Preussarne åter säga sig hafva nått målet för sina närmaste operationer genom de lyckliga trässningar, som egde rum den 29:de, och påfallande är, att om den dagens strid alla underrättelser saknas från österrikisk sida. Preussarne äro sig fortfarande lika i brutalitet. Från Trantenan släpade de med sig borgmästaren och kretsdomaren samt en son till den sednare såsom fångar. I lördags räknades inalles 3,000 fångna österrikare, som skulle föras till Posen. Från Victor Emanuel har anländt ett lyckönskningstelegram till konungen af Preussen. Konung Wilhelm anlände i Lördags till Reichenburg i Böhmen. Hela Berlin råkade i fredags wid underrättelsen om, att kronprinsens arme mwunnit en betydlig fe ger öfwer Gablenz, att prins Freidrich Carl lifas letes segrat öfwer ven förenade sachsiska och öftervififfa avmeen och att hannoveranarne sträckt was pen, i utomordentligt segerrus. Husen betäcktes genast, skrifwer Nordd. Allg. 3Zeit., med flaggor, och tusendetals menniskor samlades unter den Lin vden och isynnerhet i täta massor utanför det kongl. slottet. Mar uppstämde med hänförelse ven preugsista nationalsåugen och höjde upprepade gånger hurrarop för konungen, tills denne wisade sig på balfonen, ledsagad af kammarherre von Hilfen, hwilten H. M. lät uppläsa de inträffarde feaerbudskapen. Stormande jubel och tusenfaldiga hurrarop följde på tenna scen och blefwo icke mindre, då H. M. med drottningen wid handen flera gånger wisat fig på balkonen och i fönstret. De ord konungen ssällde till vet församlare foltet, förlorare fig i larmet, få att han slutligen djupt rörd måste åtnöja fig med att wälwilligt winka med handen. Från vet kongl. flottet drogo tusenden med en wagn midt ibland fig, på hwilken en fana prydd med jernkorset, wajade, bort till utrifesminifteren8 hos tel för att helsa grefwe Bismack med hurrarop. Grefwen, fom från ett fönster uttalare fin glädje öfwer armcens seger, blef af flera bland mängden tillspord om de närmare omständigheterna wid de förefallna händelserna. Jsynnerhet war man bee gärlig efter att erfara wilkoren för Hannoveranarnes kapitulation, om hwilken också Bismarck lemnade fullständiga upplysningar. Follet åtskilides unter afsjungande af Jch bin ein PRreusfe. — Då Bismard kl. 2 efterm. fom ut från det kongl. slottet, omringades han af tusenden, som alla helsade honom på det wänligaste. Endast med möda lyckares han i förening med en högre officer förekomma, att folket spände hästen från hans kabriolet för att fjelft draga den, (!) något fom man redan gjort början med. Häften blef emellertid skygg för hattarne, fom swängses i luften och tillit ide någon att nalkas, och denna omständighet begagnade grefwe Bismarck till att undslippa ovationen. Striden emellan preussare och hannoveranare vid Langensalza har varit af ganska stort omfång och i betraktande af de agerande truppmassorna mycket blodig. Preussiska depescher angifva troligen öfverdrifvet, hannoveranarnes styrka till 20,000 man och preussarnes endast till 6,000 under generat Flies. Andra underrättelser tala om 16,000 man hannoveranare och 8,000 prussare. Resultatet blef, att preusFA Pm JL AU — — — — — —