Han samtycker,4 utropade Marie; Vi skola således icke mera skiljas åt! Teckna då under, påminner homom Hermier. sFörklara mig . . . Gå ut du, mitt barn, sade han till Marie, vi hafva affärer att tala om. Han kysste hen-ne på pannan och hon gick. ÅJag har aldrig velat oroa min dotter med mitt helsotillstånd, återtog köpmannen, då han befann sig ensam med kaptenen, men läkarne hafva förklarat mig utan hopp, ty jag lider af elt pulsåderbråk, dessutom hafva de sednaste sinnesrörelserna och själsspännigen fört mig närmare lifvets slnt. Hvem skulle då vara mitt. barns far, om icke ni vore det? Gud gifve att det vore en krigsliist för att afgöra saken, svarade Karadec, och skref sitt namn under handlingen. I morgon, utropade Hermier med glädje, förändras firman för mitt handelshus och den blir P. Hermier Karadecl