Helsingborgs-Posten – 30 juni 1866, sida 2

Förmyndare-Räkningen. L En kall Februari-morgon 1828, utgick en man af omkring 50 år ur ett af de vackraste husen vid Noailler-torget i Marseille och styrde sina steg till hamnen. Gatorna voro ännu folktomma; nordvestvinden blåste häftigt, gnisslande kringsvängde bleckflöj5 larne på skorstenarne, och fönsterluckorna slogo mot väggarne. Skeppsbåtarne, hvilka hörde till de fartyg, som lågo för ankar i hamnen, slogos våldsamt emot skrofven, masterna knakade, vinden hven i tågen, och de vanligen så lugna vågorna bröto sig högt emot kajens stenmur. Framkommen till hamnen, upplyfte denne man, som var insvept i en vid kappa, sina blickar till utkiken på bastionen Notre-Dame och stannade ett ögonblick, derefter fortsatte han äter sin gång längs kajen. Oupphörligt skådade han upp till utkiken, för att se om icke någon signalflagg hissades. Oaktadt den genomträngande kölden rann en ymnig svett öfver hans ansigte som rodnade och bleknade ömsom. Ännu en gång stannade han, likasom tillintetgjord och med ögonen oaflåtligt stirrande i samma rigtning, mumlade han mellan tänderna: min Gud! min Gud! vill du då att jag skall vanäras I