Helsingborg den 28 Juni 1866. Ett öfwer S:t Petersburg anländt telegram från Verona meddelade i förrgår underrättelsen om, att ett större flag egt rum mirsommardagen emellan Öiterrifare och Jtalienare, efter bet ve fednare dagen förut utan motstånd öfwerstridit Mincio och intränat i Benes tien. Utgången war, såsom man finner befräftadt af de under Uttandet medtelade telegram merna båre från Wien och Florens, olycklig för italienarne, oaktadt re gingo i striden lifwade af entusiasm och anförtes af fin hjeltemodige tonung och hand båda söner, of hwilka ren ene är jårar och den andre säges hafwa gjort under of tappere bet. Neterlaget hör dock till dem, i bwilla de bes segrade fullständigt rärvat fin ära. Den italienska armeen trog fig redan samma vag tillbafa öfwer Mincio, utan att wara förföljd af fienden och meds förande 600 fångna österrikare. Äjwen från Cfter rifisk sida mergifwes, att ven österritista armen lirit ansenliga förluster. Följrerna af slaget funna wäl ännu ide med wisshet berätnas; till on början åtminstone torde dock italienarne blijwa nödsakade att förhålla fig defensivt, få at: man på denna tel af trigsteatren tillswirare ide tan wänta några afgörante tilldrageljer. Om Cialdinis torps äro unterrättelserna motsägande. Från österritisk sita säges, att han samtid igt med konungens inr trängande i Venetien gått öfwer Po och sedermera dragit sig tillbaka: i franska Monitören deremot bestrides, att Cialdini öfwerskritit Vo. Om Gas ribaltis operationer wet man ännu ingenting när mare. Slutliga målet för hans planer säges wara, att genom Tyrolen framtränga till Bayern. De mera betyrande nyheterna för öfrigt äro Humos veranarnes kapitulation och den märtwärdiga des pesch från Berlin, fom antvrer, att österritarnes owerksamhet på ren tyska trigstheatern ide har några strategiska orsafer utan är en följd vevaf, att Wienertabinettet fött öppna hemliga unverbands lingar med Preussen. Denna unrervättelje tan wara en humlbug, för att reta småstaterna mot —sterrite och göra dess beteenre misstäntt, men tros ligare är, att Åsterrike werkligen på renna lömska wäg såter spränga ven preussisktitaliensta alliansen. Wi merrelade för någon tid sedan en insänd uppsats, som syoselsatte sig med rettor Hammars stelprogram och frågan om orrnandet af, de reala stutierna wid elementarlärowerken. DÅ ämnet är af wigt och wåra egna åsigter i flera punkter af wika från artikelförfattarens, wilja wi i korthet yttra nägra ord derom. Till en början synes tet i ögonen fallande, att insändaren blifwit bewiset skyltig, då han beskyllat rettor H. för att hafwa anfört wilseledanxde sifferuppgifter. Jnsändaren pästår, att ret ringa ans talet utexaminerade realister beror af bristande förs troende till de lärarekrafter, öfwer hwilta den reala linin disponerar, wirare af den i flera stycken mijlyfade method, fom der följes, och slutligen deraf, att statens embetswerk till allt för stort omfång äro stängra för realister. Dessa skäl anser ins sändaren tillräckliga att freda reallinien från miftanten, att ven ringa freqwen sen på tensamma härlever fis från en i grunden felaktig organisation. PÅ samma gång wi un fulljtändigt instämma i insäntarens kritik af det opraktiska fött, hwarpå språfunderwisningen bedrifwes på den reala linien, funna wi dock ide gifwa honom rätt i hufwursak. Det gifwes en wigtig omständighet, fom han i fin wackra entusiasm för realstudiet, understundom så warm att den till och med läter ana en lita häftig afwoghet mot vet lärda, råkat förbife. J skolans lägre klasser uppwäger nemligen antalet realister klassister hwartannat; i 5:te och 6:te klasfsrna börja realisterna blifwa färre, och i sjunde klassens öfwersta afdelning är det först, som missförhållandet rätt skarpt springer i ögonen. Från denna oms stäntighet mäste insändaren från fin ståndpunk dras ga den slutsats, att allmänheten hyser förtroende till realunrerwisningen i de lägre klasserna men ide i ve högre, eller med andra ord att lärarekrafterna i de lägre klasserna öfwerträffa vem i de öfre. — —— — V—. X 2