Helsingborgs-Posten – 26 juni 1866, sida 3

till? — Leon var helt och hällel öra. — Man tömmer en half butelj cognak. Damerna vände bort hufvudet och gafvo på många sätt tillkänna sin assky för ett så häftigtmedel. — Nå, för den det är för häftigt, fortfor den moderne 4— skulapon, han kan glödga cognaken med socyer. Gästerna skrattade och sade: del vill säga att man skall dränka sig i pansch! det vore ett det angenämaste sätt alt haika in i evigheten, och en gjorde sina anmärkningar och tillagg. En enda sade ingenting, utan blow smälog, men förlorade icke något enda ord, det var beon, och samma afton han kom hem, ställdej han sina angelägenheter i ordning, skref några afskedsbref, lagade till kol i en panna, hällde en butelj cognak i en bål, lade socker dit, tände på och sedan det slocknat samt drycken var färdig, dricker han ett glas och fann det Sataga bra. Lilfvets kalk är så bitter, sade lan suckande, dödens kalk är åminstone söt. Låtom oss skynda till slut. Han tager det andra, det tredje glaset, och kännande att hutvudet och tankarne börja bli orediga, satte han sig ånyo ner vid sin pulpet för alt anmäla i polisen, alt han tagit lifvet af sig sjelf och alt man icke skulle anklaga eller oroa någon annan. Derpå, elter en läng sjelspröfning förenad med täta besök i bålen, i det ögonblick da hulvudet blef tungt och knäna svigtade, korteligen, da det afgörande ögonblicket kommit, dricker han ur det sista i bålen och kryper till sin säng och somnar. I anledning af brefvet till polisen skyndar följande morgonen den förste som bröt det med förskräckelse till honom. Hela familjen är i der