Helsingborgs-Posten – 26 juni 1866, sida 3

vår historia, allt ifrån det ögonblick du genom densamme blef tiggerskans räddare. Slut. Fjelfmördaren. Lange hade Leon älskat fröken Delille. För att vinna henne af hennes föräldrar, hade han gjort allt hvad som stod i mensklig makt, men förgälves. Dukande under för sin haftiga kärlek beslöt han att göra ett slut på en så grym plåga och, då han ej kunde släcka sin låga, släcka ett lif, hvars börda han icke langre kunde bära. Länge hade han hyst dessa tankari tysthet inom sig sjelf, men han ville utan uppseende och så enkelt som möjligt gå ur denna verlden. Han sökte medel härtill och händelsen kom hans önskningar till mötes. Vid en middagsmåltid, hvartill han var bjuden, vände sig samtalet nästan uteslutande kring sjelfmord och de dervid möjliga dödssätt. En närvarande läkare sade att det enklaste och minst smärtsamma sättet vore att qväsvas ihjäl af os. Några invände, att det ej kunde ske utan konvulsioner. Afven det kan man undvika, svarade läkaren, om man först lagar, att man blir utan all känsel. Och huru skall det gå