Wär fosterbygd; hur wåra wägar skiljda Från dina dalar genom lifwet gå, Om wåra dar bli stormiga, bli milda, Du är oss kär, wi älska dig ändå. Fast kanske ej wi lifwets lyda finne Åt oss beskärd i dina lunders famn, Så lefwer likwäl fom ett wänligt minne J wåra bröjt vitt anletsdrag, ditt namn! N. N.