Helsingborgs-Posten – 23 juni 1866, sida 3

insvepte honom derföre i det grofva skynke,, som hängde öfver hennes axlar, liksom hon varit besvärad af något vederstyggligt utslag. Det stackars barnet hade ställt sig mot en afvisare, afsides från gatulyktan, och när någom ung flicka lyckligare än hon passerade förbi, ulsträckte hon handen oc: bad om en styfver, en enda styfver till bröd, för att stilla sin hunger. Men de unga flickor, som om aftaarna visa sig på gatorna i Paris hafva helt annat alt tänka på än alt räcka en skärs åt den behöfvande. Såg den arma öfvergilna en gammal man nalkas, vände hon sig till honom med en bön, men ålderdomen är osta girig oci hård, och den gamle gick förbi utan att höra henne; aftonen var kall och regnig, natten närmade sig, och patruller, brandvakter och statssergeanter begynte taza herravälde öfver gatorna, när den unga flickan, dignande af malthet, för tredje gången vågade utsträcka sin hand: hon vände sig till en ung man, som stannade, letade i sina fickor och kastade åt henne en slant, liksom han varit rädd alt komma henne närmare. En polisbetjent, som synbar isen bevakat den liggandes rörelser, famträdde nu hastigt och lade sin hand på den unga flickans axel. Ah, jag har henne ändtligen fast, sade han, hon står här och tigger; i kurran med he nne, min sköna. (Forts.)