med lady Melvil, antog hennes bjudning och blef inom få dagar en af de helst sedda gästerna i hennes hus. Den rika enkan var omgifven af tillbedjare; de blefvo aflägsnade, den ene elter den andre, och sakerna fogade sig så, alt innan veckan väl var till ända, såg den ringa embetsmannen sig ensam i besittning af hennes ynnest; hon blef sjelf den första som talade om giftermål. Fredrik ställde sig understundom framför den lilla spegeln i sin hyrda kammare och betraktade sig uppmärksamt deri; han var visst icke ful, men icke heller kunde han sägas vara vacker; hans toalett, ansprikslös som det anstod en embetsman med hans måttliga inkomst, tilllät honom ej att skrifva sin lycka på skråddarens räkning; han måste således förmå sig alt tro det han var älskad för sin person, eller och alt lady Melvil låtit dåra sig af något besynnerligt rykte. När äktenskapskontraktet skulle uppsättas och notarien uppläsa det för den tillkommande brudgummen, erhöll han nya anledningar till förundran: den andel man tillerkände honom i boet uppgick till en hel million; han ägde stod der i kontraktet, ett gods i Bourgogne, en skog i Normandie, ett hus i Paris, utmed gatan Saint Honore, och andra fastigheter, hvarom han aldrig i sin tid förr hört talas: enkan deremot var ej mindre rik på gods i främmande land: hon hade egendomar i grefskapet Wales och afvelsgårdar i Dewonshire. Allt förekom Fredrik de la Teur som en gyllene dröm, ur hvilken han med ängslan fruktade att vakna. Så väl den civila myndighetens som kyrkans tjenarn infunno sig för att stadfästa hans förening, men hvarken religion eller lagar förmådde