Helsingborgs-Posten – 21 juni 1866, sida 3

De hade ej ansett det rädligt att underrätta Mari om den sorgliga händelsen, och Kalhrin stadnade qvar hos henne, under deras frånvaro. De hade gält till Carl, (så hade man sagt heane) som funnit några spår efter Erik. Sedan Ernst sett sin broder, återvände han till Rom, dertill öfvertalad af modren. som bad honom resa tillbaka till Kathrin och Mari och finna på hvilken historia han bast kunde för den sednare för att förklara att hon ej kom med. Modren och den gode presten vakade derefter vid den sjukes läger. Ingenting kunde ej heller förmå Carl alt taga någon hvisa. Han delade den stackars modrens nattvak och bekymmer. Han skötte och vårdade sin vän med all en qvinnas ömhet. : Under flera dagar sväfvade han mellan lif och död. Men det varade icke länge. Han kom sig, sade man. Nu först lät man Mari veta allt När Erik återfick medvetandet föllo hans ögon på den öfver honom nedlutade modrens kärleksfulla ansigte. De tillslötos under en stilla glälje. Han frågade ej huru hon kommit dit; han var nöjd med att sone var hos honom. Hans första ord voro till Carl; han frågade hvarföre Ernst icke var der. Carl kunde ej förstå huru ban fått veta att de alla voro i Rom Ej heller kunde han fatta att han tog det så lugnt att modren var hos honom. Slutligen då hon gick ut ur rummet berättade han för Carl alt han mött Mari, på vägen till hajen der han skulle efterhöra marmorn, samt att han genast tagit till flykten Då han återfåll sina krafter tillräckligt mycket att kunna flyttas, skickades en latt Engelsk vagn från Rom efter honom. Han fördes på