—————————5 — — ——— ——ö————————— — —777—————————5657—— —(cc Acc———277—7—— — ——— dera af dem anledning till krig. Jag har alltid ansett det för en af de första och heligaste regent pligter att bewara fredens wälsignelser för Ofterritesefolk och jag har samwetsgrant handlat terefter. Den ena af de fiendtliga magterna behöfre emellertid ide någon förewändning; den har städse längtat efter tillfälle att bemägtiga fig en vel af vitet, och för denna magt mar det gynnsamma ögonbli ket att börja krig kommet. J jörening med samma prenssista trupper, fom nn stå emot sterrite jar fom fiender, drog en det af rer t ofasta österriliska bären för twå år sedan till Nordsjäns stränder. Jag afstutate ett wapenförbund med Preussen sör att wärna om traktatenliga rättigheter, beskydda en hotad tysk folkstam, inskränta det oundwikliga krigets olyckor inom de trängsta möjliga gränser och winna en warattig garanti för freden till Ofterrites, Tvsklants och Enropas bästa. Eröfringar sötte jag ide. Usterrite har ingen skuld i ren fora liga raren af otaliga förwecklingar, fom aldrig kunnat uppfit, om ret funnits lika vegennyttiga afsigter hos Preussen. Dessa förwecklingar fram kallades för att genomföra egoistiska syften, och det war derföre omöjligt för min regering att löja rem på fretlig mä — Manifestet gijwer rer efter en framställning af förhandlingarne med Preussen och anför orsakerna till Osterrikes mig: van att gå in på en kongress utan att uppssiälla wilkor. Efter att widare hafwa omtalat Preussens uppträdande i Holstein, dess utträrande ur förs bundet och infall i angränsande stater, yttrar fejsaren till slut: 7Sihmvda Har då vet olyfaligafte frig, i hwilket tystar frå emot tyskar, blifwit onde witligt! Att stå till anjwar för all ten olycka, fom retta trig skall hopa öfwer enslilda familjer, trakter och länder, stämmer jag härmed dem, som framkallat det, inför historiens och den ewige, alls: mägtige audens domstol. Jag går i striden med don tillit, fom en rättfärdig faf skänker, i tänslan af den magt, som liger i ett stort rite, der furste och folk endast äro genomträngra af en enda tanke, Ösierrites gora rätt, med gladt, fullt mor mid åsynen of min tapp: ra till kamp rustade här, fom bilvar den wall, mot hwilken fiendens kraft skall brytas, och med blicken rigtad på mina trogna untersäter, som eniga och fasta skäda upp till mig, williga till hwarje offer. Endast en stämning genomtränger innewånarne af mina länder, alla tänna, att de höra tillsamman, och äro gripna af samma förbittring öfwer en så oerhördrättskräntning. Dubbelt bedröfwardetmig, att mina sträfwanden att orena författningsfrågan ännu ide fortskridit få längt, att jag i detta alls warliga men tillika upplyftande ögonblick fan samla alla mina undersåters representanter kring min thron. För ögonklicket saknande detta stös, står tet tefto klarare för mig, att min pligt som res gent bjuder mig att för alla tirer tillförsäkra mitt rike ett sådant bistånd, och mitt bestut i detta af: seende är desto fastare. Wi skola icke stå allena i denna strid. Tysklands furstar och folk känna den fara, fom hotar deras frihet och oafhängighet. Wåra tyska förbundsbröder stå lilsom wi under wapen för de heligaste förmoner folfen hafwa att förswara. Man har twungit oss att gripa till swärdet. Nu, då wi tagit det i hand, böra och wilja wi ide nedlägga det förr, än en fri inre utweckling blifwit tillförsäkrad mitt rite och ve förs buntna tyska staterna och deras politiska ställning i Enropa ånyo blifwit befästad. Men wår lit ch nårt hopp hwilar ide ensamt på mår enighet och mår kraft; jag förlitar mig derjemte på en högre, på den allsmäftige Guden, hwilken mitt hus tjenat alltifrån fin första upprinnelse, och fom ide öfverz gifwer dem, fom i rättfärdighet förtrösta på hos nom. Honom will jag anropa om biftånd och fer ger, och jag uppmanar mina undersåter att göra ret i förening med mig. Äfwen konungen af Preusfen har utfärdat ett manifest. Det har öfwerskriften: Till mitt folk!, och innehållet angifwes på följande sätt i ett telegram: sterrite erkänner icke Prenssen såsom en naturlig bundsförwandt utan betraktar det som en fjondtlis vinal AM har derfäöre förledt förbhiundas