Alla deras försigtighetsmått blefvo gäckade första morgonen efter deras ankomst. Hvar kan Erik vara? frågade Ernst, -helt säkert kommer han snart tillbaka?. Jag kan ej tro annat sade Carl. Här är ett bref, det är nog från honom. Jag vill öppna det, om ni lillåter Fru Waldert orn?Ja för all del, gör det! sade hon Men jag ber, kalla mig kathrin. Ni kallar min syster Mari och vi ha tillsammans upplefvat tillräckligt många bekymmer och besvärligheter, alt vi nog kunna vara bröder och systrar. ÅJag är så van att höra Erik tala om er syster såsom Mari, sade Carl. -Men detta bref är ej från honom sade Carl, förargad att ha blifvit besviken i sin förmodan. Det är från er min vän, som en gång var mycket god emot mig, då jag låg sjuk — ja han till och med räddade mitt lif — och det mest förtretliga är att jag nödgas lemna Rom på några dagar. Han ber mig komma och sluta en altartafla, som genom den målares sjukdom, som börjat den, nu står halffärdig. Min vän är pastorn i Arqui, en liten by några mil härifrån. Jag skall skall skrifva upp adressen. Det vore batre om ni komme hit och väntade på Eriks återkomst. -Jag skall vänta här hela dagen igenom, tills han kommer sade Ernst. Vi få nu berätta mamma och Mari orsaken till hans vilda flykt fiån Rabenstein. Hvad det skall glädja Maris hjerta, att höra huru innerligt älskad hon är! Vi få också föra henne och mamma hit, för att se denna vackra tafla om vargjagten, sade Kathrin.