Riksdagen. På fatt riksgäldsafdelningen föreslagit har ftatåutffottet, som förehaft det s. k. finansbetänkandet, hemställt att rikets ständer, till betäckande af en vel utaf den brist, hwilten wid innewarande rifdrags statsreglering uppkommit ochs fom af utskottet blifwit beräknad till omkring 472 millioner rvit3daler, måtte åtaga fin em bewillning till lika bes lepp med den som af sistt för samlade ständer bes itämdes, eller 2,600,000 ror. Återstående delen af statsbristen har utskottet ansett kunna fyllas genom lån, till hwars upptagande fullmäktige i vifsgäldskontoret skulle undfå bemiyndiganre, utan att ders wid af rifets ständer lemnades några bestämda för reskrifter i afseende å lånewilkoren, hwarom full mäktige skulle ega att på vet för staten förvelaftis geste sätt med långifware öfwerenslomma. Åtskilliga inom de särskilda riksstånden wäckta motioner äfwensom rikets ständers revisorers framställning angående sättet för upptagande af upa statslån samt fullmäktiges i riksgäldskontoret befattning dermed, har utskottet ide ansett för närwarande böra förs anleda till någon åtgärd.