Helsingborgs-Posten – 21 juni 1866, sida 2

Det var Kathrin som berättade mig om edra äfventyr den der natten, och om den hjelp ni lemnade dem. Det var också Kathrin som sade mig all Erik älskade Mari och alt hon besvarade hans böjelse. Jag hade Just talat med min mor och Maris föräldrar då jag kom in i Eriks rum, och den aftonen skulle deras förlofning skett. Men huru kunde ni blifva så hedragen, Carl? Sade jag er icke att Cathrin var min fästmö, och Franz sedan — träffades ni icke sedan 25 Jej, ni sade mig ingenting om astonen, sade Carl, ej heller nämnde ni någonting derom i något af edra bref. Jag förmodar ni kunde aldrig drömma till att vi så kunde misstaga oss: till och med i brefvet, der ni omtalar ert bröllop. samt alt Erik var i Rom nänner ni ej er bruds namn. Hvad Franz beträffar, så har jag hvarken sett eller hört till honom sedan, och, om ni kommer i håg, så kom jag tillbaka till rummet, sedan ni genomsökt skogarne. Nej, Erik sade mig det och jag hade alls ej skäl tvisla, att icke han hade det klart för sig för den skull frågade jag ingen. Hvarföre skulle jag också göra det? Men Herre Gud, huru förvånad och glad skall han ej blifva! Hvarår hans moder nu — lady Kronenthal? ilon är sig lik igen och här med oss i Rom. Hon är på våra rum tillika med Mari, som vi togo med oss för ombyte af klimat. Hon har varit sjuk och är äfven nu långt ifrån frisk, stackars barn. Det var också verkligen förhållandet. Sedan den aftonen då Erik flydde ifrån Rabenstein, hade Meri vissnat som en bruten blomma. Anda sedan den sjalsängest hon var i, under den