Helsingborgs-Posten – 19 juni 1866, sida 3

gjort det, skulle Erik ej hafva hört det, så helt och hållet insorlifva med sitt arbete som han var. Presten såg med ledsnall att brödet och vinet ej blifvit rördt. Han kunde väl ha bedt honom komma ned och äta något, men han vä gade aj afbryta arbetet och den hänryckte arbetaren. Någon kom för alt hemta honom till den febersjnke mannens sjuksäng; de trodde att han var döende. Han lemnade kyrkan, Schwarl låg ännu qvar, der hans husbonde lemnat honom. Några timmar förslöto, innan presten atervände. Då han slutligen slapp ifrån sina talrtka ljensiealiggande, kom han tillbaka till kyrkan. Taslan var nu färdig. Målaren var ej mera på ställningen. Som det tycktes låg han på knä framför altaret, likasom tackande Gud för lulihordadt arbete. Den gode fadren gick fram ti. honom. Han låg framstupa vid foten af altaret, med hufvudet på första trappsteget. Presten lyfte upp honom; han trodde alt han var död, men han var endast afdånad. Försvagad genom sin förra sjukdom, de häfiiga sinnesrörelser han erfarit vid sammanträflandet med Mari, den brådstörtade flykten från Rom, nattvakel, den länga fastan, ifvern, hvarmed han arbetat, — allt detta hade varit för mycket för honom. Presten ropade på hjelp; han lyftes upp och vars mycket försigtigt till prastens hus och lales på hans säng. Ställningen togs ned; foltet strömmade till kyrkan, för att se den beindransvärda Christusbilden; ryktet om dess skönhet spred sig vidt omkring. Nästa dag var