Helsingborgs-Posten – 19 juni 1866, sida 2

tHvem är det? frågade Erik. pelt är en artist, som kom hit, för att måla en altartafla åt oss. Han arbetade raskt och den skulle längesedan ha varit färdig, men för en fjorton dagar sedan öfverfölls han af en sträng feber och det står nu mycketilla till med honom, stackarn. Vi hade redan förut beredt oss på att den skulle varit färdig och för den skull bestämt öfvermorgon för en stor fest. Horrskaperna i grannskapet hade lofvat att vara närvarande, afvenså några rika Engelsmän från Rom och vi hoppades sålunda att göra en god insamling till vara fattiga för vintern. Men nu-tillade den gamle presten, med bedröfvadt sinne, få vi hvarken fest eller insamling och våra Tallige få svälta till vintern, fruktar jag. Känner ni ej någon, som kunde fullborda taflan? frågade Erik. Jag har skrifvit till Rom, svarade han, men alla artisterna tyckas antingen ha så mycket att göra, att de ej kunna lemna sina arbeten, eller bry de sig ej om, att sluta en redan pibörjad tafla. Jag har skrifvit till en ung engelsman der, som jag känner, men äfven han är borta och väntas ej hem på fem dagar. Jag är öfvertygad han skulle kommit, om han fått veta vår förlägenhet; han kommer då han får milt bref, men då är det för sent. -Ilvar är taflan? frågade Carl. ÅFär jag se den? -Gerna, gerna?, svarade den gamle presten och ledsagade honom till kyrkan, som var stor och gammal. De gingo tillsamman in i kyrkan sedan Schwartz blitvit lemnad utanför, hvilande på stengolfvet. De gingo upp emot högaltaret. Ofvanom det