Helsingborgs-Posten – 19 juni 1866, sida 2

Sedan de gått upp för en smal trappa, stod han snart vid sidan af en säng, på hvilken låg en man, ännu helt ung, men utmerglad och förtärd af feber En blek ung qvinna satt vid hans hufvudgärd; det var hans hustru, modren till det lilla barnet. En stark känsla af medlidande vaknade i Eriks bröst. Han trostade den gråtande qvinnan, gaf henne penningar till alt köpa mat till sig sjelf och barnet, samt midicin till sin make. Då han lemnade hyddan, möttes han i dörren af en vördnadsvard gammal man, preslen i den lilla församlingen. Erik helsade honom med djup aktning, sägande att han varit hos de stackars folket deruppe, samt att han tyckte alt mannen såg mycket skral ut. Derefter erbjöd presten honom, sedan han fålt veta, hvarfore han kommit till byn (han föregaf nemligen att han varit ute och vandrat och råkat vilse), att ledsaga honom till en församlingsbo, der han kunde bli val logerad och uppassad. -Jag fruktar nästan att febern kommer ati sprida sig, vi ha ett fall till här i byn-, sade den gamle presten till Erik, under det de vandrade framåt.