Helsingborgs-Posten – 19 juni 1866, sida 2

och just under tre vackert målade fönster hängzde den ofullbordade taflan; i jemnhöjd med den stod ställningen, på hvilken artisten suttit under arbetet. -vi kunna ej taga ned ställningen, förrän taflan blir färdig, det kostar för mycket attsätta den upp igen; taflan är skänkt af en välgörande och god gammal lady, som bor i grannskapet. Vi behöfde endast skaffa en målare, så skulle hon betala honom. Det var hon, som gaf idecen till en fest och en insamling för de faltige, då den blef färdig. -Ar der icke någonting som fatlas i den der gruppen, för att fullkomna idäen 2--Det föreställer -Christus, undervisande i templet, svarade presten. Men hufvudsiguren saknas, sade Erik Gudabarnet! Sannt, mycket sanntå. Erik stod under tiden och betraktade den halffärdige duken; en lisligare färg spred sig öfver hans ansigte; en klar ljusglimt strålade fram ur hans ögon, och ännu stod han hänsjunken i betraktande. Presten såg på honom, hans ansigte var sörändradt. Ifrån det ögonblick, då han på gatan tagit barnet på sina knän, talat tröstens ord för den gråtande modren, satt sig in i den gamle prestens bekymmer, hade friden så småningom börjat återvakna i hans själ. På en gång brusade en orgels fulla och djupa toner genom kyrkan och en klar tenorröst sjöng följande ord ur en latinsk antnem: Herrans ande är med mig, emedan han satt mig att predika evangelium för de saktmodige, upprätta den förtviflade, förkunna fångarne