Helsingborgs-Posten – 12 juni 1866, sida 3

stormen för Ernst under vagen till Rabenstein. det gör honom blot orolig och min mor får helt säkert reda på det om det talas om. Jag skulle ej för mycket just nu låta henne veta det; hon är ännu så nerssvags. Efter en stunds tystnad fortfor han. Jag skall fråga Ernst, om han känner Mellentins. Jag kan ej komma ihåg det namnet. -Hon är allt bra vacker-, sade Carl, under det han höll på utt Ofverflytta sina saker ifrän en större kappsäck till en mindre sådan. -Carl, Carl, hon är min. Jag har vunnithenne! sade Erik. -Åtminstone vet jag att hon älskar mig. För öfrigt forutser jag ej några svårigheter. Min moder och Ernst äro öfverallt i granskapet så älskade och värderade, att jag tror mig ej förgäfves hos föraldrarne anhålla om hennes hand?. -Jag önskar dig mycken glädje, käre Erik-, sade Carl i det han varmt tryckte hans hand. Du skall finna att det är stor skillnad mellan ren kärlek och passionens löortärande glöd. bet vore det sista jag skulle frukta, sade Erik. Jag vet allt för väl. hvad jag hade att uthärda i somras, huru mycket det kostade mig af mill lif och min förmåga såsom artist och huru mycken tid jag förlorade under fruktlösa förhoppningar. Men det är en stilla gladje som fyller milt hjerta. sedan jag blilvit säker om att Mari älskar mig. Jag skall låta Ernsk veta allt då vi komma tillbaka från Rahenstein. Carl ämnade du dig tll Rabeasteina, då vi träffades 1 Stettin? Ja, jag tänkte halsa på Frans von Wedel. Han hor ju der eller hurn?-Ja, han är cn gammal god vän till oss.