eHans namn är ej fullkomligt Carl, sade Erik; men emedan ban alltid skrattar åt mis, nar jag försöker att uttala hans engelska namn har jag beslutat att blott säga Carl. -UIvad år det då för ett namn, som är så svårt att uttala-, frågade Mari, smäleende. Charles Tomestoner, svarade Carl, skrattande Erik kan ej säga annat än Sharles, och derföre ha vi kommit öfverons om att jag är Carl för honom och han har ännu mera förtyskat mitt namn, i det han kallar mig Carl Tohan80n. ÅJaså ni är således Tyskk, sade Cathrin och när ni dessutom nu dödat några vargar och varit ute för en snöstorm så är ni ju fullkomligt naturaliserad. Det gläder mig att ni är tysk-, sade Mari; Jag tycker om att mina vänner äro tyskar; men här är ännu en, som stred för vårt törsvar; Schwarlz, käre Schwariz! sade hon, under det hon klappade den vackre varghunden, som vid Eriks inträde sprungit upp för att välkomma honom. e, han kanner igen er, som dödade hans motståndare. Erik böjde sig ner, för att klappa hunden på hufvudet, och kom sålunda af händelse att vidröra Maris hand. Deras ögon möttes, Eriks hjerta klappade våldsamt och då han på Cathrins inbjudning satte sig ner för att dricka caffet, skakades hans hand, så att, hade ej Carl varit, skulle koppen fallit i golfvet. Ni vet väl alt vi äro gamla bekanta, sade Cathrin, skrattande till Erik, Kommer ni ihåg de tre damerna från Sitinerkapellet i våras ?s Jag kände igen er samma ogonbliak jag såg