Ullandet. Allt häntyder nu pä, att kriget håller på att utbryta. Efter de holsteinska ständernas infallande af Österrike beslöt Preussen att låta fina trupper inrycka i te velar af Holitein, fom ide äro dec fatta of Österrikre. Från Oftervikift fioa nedas tes naturligtwis proter håremot, och de högre mynrigheterna drogo fig till Altona, der äfven origaren Åulif toncentrerar sig. I sjelfwa wertet kan kriget redan sägas wara utbrutet genom de preussiska truppernas inmarsch i Holstein, ehuru ännu några formaliteter återstå, innan de stridande magterna fullständigt kasta bort masken. Ännu är icke den diptematlista förbindelsen afbruten, och of ficielt heter det från Verlin, att ve prelafita truppernas intåg i Holstein är ett fredvligt ftey, iom framfallats deraf att Österrike genom att iikalla ve holsteinsta ssänderna och hänskjuta ren sledvigholjteinska frägan till förbundsdagen brutiti mot öfwerenskommelsen i Gastein och hotat konnngen af Preussens sureränitetsrätt öfwer Holstein. Det antogs för gifwet, att konungen af Preussen i går skulle utfärda ett manifest och derefter begifwa sig till hitt hufwurqwarter. Man är gansta allmänt ense om att gifwa De sterrike ffulten för att de neutrala magternas bes mödanden att upprätthålla freden misslyckades. J ven franska pressen frågas med bitterhet, hwad Esterrike tänft fig med en eurodcisk rätplägning i ressa vagar, fom ide fick befatta fig mer den ve netianska frägan, emedan en sadan icke sinnes eller ätminstone ide såsom fåran erkännes at Diterriks, och ide heller med den slesvigholsteinska, emeran den är en inre tylt fråga, hwil fen vet tillhör förbundör Tagen och ide utlandet att afgöra. Äfwen i England synes man wara böjd att göra Ötterrike ans swarigt för kriget, och enigheten i äsigter i tetta fall är på wäg att leda till närmande emellan de öåta westmagterna. Åtminstone beter ret från Ras ris, att ven engelske utrikesministern, lart Clarens don, i dessa dagar wäntas till Varis, för att af: sluta en allians mellan England och Frankrike. Ur ett bref från Florens af ren 2 vennesd till Röln. Seit.7 meddela wi: Om man skall sluta af Victor Emanuels stämning, så måjte det sista frigsråtet beslut wara fattade, enligt hwilka kriget mycket snart skall komma till utbrott, ty han war för kort tid sedan mörk i hågen och etälig, men har nu blifwit mnnter och upprymd. Den heta årstiten har börjat, och med ren följer i trakterna at Bo en feberluft, fom ide tillåter, att trupperna i längre tiv hållas i owerksamhet, starkt foncentrerate. Afwen Garibaldi synes mer och mer förs fora tälamotet. Det heter, att han sändt ett bref till konungen, i hwiltket han teflagar fig öfwer, att tiven förspilles med divlomatiska underhancs lingar, och låter konungen förstå, att han snart ämnar infinna fig. J förbindelse med detta rytte sätter manen episod, fom wäckt ganska mycket uppjeende. Menotri Garibalti ankom nemligen i Onsdags till Livorno i ärenre från sin farer, och tet war band afsiat att fortsätta resan till Florens. Men på kajen, eller efter andras utsago ombord på ångbåten, träffade han hr Albanese, som warit mellanman under te förtroliga underhandlingarne mellan konungen och Garibaldi, och af Albanese emottog han mervelans ven, fom hade till följd, att han straxt mwände tills baka till Caprera i sällskap med flera Bland fommgens och Garibaldis förtrogna. Stulle nu Gartz baldi lugnas eller anmodas komma wid någon utfatt tiv? J Börfenhalle meddelas officiöst, att general Gavone afrest från Berlin till Florens, medförande den emellan Preussen och Jtalien afslutade allianstraktaten. Såsom tecken till, att Frankrike mycket snart skall deltaga i kriget, anföres att franska regeringen ämnar upptaga ett lån på 5 mill. fr. och att flera pantjarftepp .—